Sitter här och väntar på att Mattias ska komma, stackarn har jobbat hela dagen och skulle inte vara här förrän efter 12. Kommer nog tyvärr inte att kunna hålla mig vaken tills han är här, men om jag går och lägger mig nu så kan jag vakna igen sedan när han kommer. Har saknat honom så mycket, att bara få se honom och krama honom.
Egentligen är det konstigt hur man kan känna så här för en annan person, någon som man plötsligt bara träffar, när man minst anar det, och som sedan blir en så viktig del i ens liv. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan Mattias, precis som att jag inte kan tänka mig ett liv utan min familj.

Vem trodde att det skulle bli så den där kvällen i november när vi satt där på bussen påväg på fest i Falkenberg av alla ställen. Finns inget annat svar än ödet.
En gammal kompis till Cissi gick på bussen och vi bestämde att vi kanske kunde höras av senare. Vi går av bussen och en snygg kille i en röd saab kommer för att hämta Eric, min tanke då: oj, han var snygg. Han skulle aldig ens kolla åt mig...
Sedan var det inte mer med det, vi gick till festen som inte var särskillt händelserik så vi bestämde för att dra vidare till den där andra festen där Eric var. (Festen vi var på från början visade sig senare bli så vild att föräldrar fick kliva in och skicka hem alla). Men vem trodde den där kvällen att hon den där tjejen vit tröja skulle förlova sig 7 månader senare med killen med keps och randig tröja?
Cissi hittade sin kille den där kvällen och de träffades senare den helgen, Mattias och jag skulle vart med men jag kom undan med någon dålig ursäkt, och slapp gå runt och vara nervös för att träffa någon främling. 
Efter det började vi i alla fall att sms och prata lite. När jag sedan en helg i mitten på november skulle på kalas i Glommen bestämde vi att vi skulle träffas, han skulle komma och hämta mig. Det som var så märkligt just då var att jag var inte nervös, jag som annars får problem att äta och mår dåligt i flera dagar, jag kände ingenting. Jag antar att det är så det känns när det är rätt. 
Jag har aldrig ångrat att vi träffades den kvällen, vilket även ödet hjälpte till med denna gången eftersom Mattias tänkte avbokat. 
Undrar vad som hade hänt om vi inte träffats den kvällen? Det finns så många "tänk om" när det kommer till hur jag träffade den jag älskar.
Den 1 December har vi i alla fall bestämt som vårat datum. Jag kommer aldrig att glömma orden i de sms jag fick den dagen när jag var påväg hem igen efter en natt hos Mattias. "...skulle kallat din min flickvän, om jag visste att det var så"
Självklart var det så, skulle aldrig vilja något hellre. Det är alltid vi min älskling!

God natt, jag väntar på att få vakna av att du kryper ner brevid mig och jag äntligen kan få lägga mitt huvud på din axel. Vi ses om en liten stund:) <3