För ett par dagar sedan kom jag inte på denna sida - http://tindraskamp.se/. Tindra är en lite flicka som nyligen gått bort på grund av cancer i levern, bara 4 år gammal. Jag satt och läste ett tag om Tindras kamp och kom fram till att jag ännu inte tagit ställning till hur jag vill göra med mina organ när jag inte längre finns här. Varför ska det egentligen vara ett jobbigt val att göra? Jag tycker det är jobbigt att tänka på döden, har alltid gjort och kommer troligtvis alltid att göra. Dock vet jag att det bara finns ett svar på donations frågan för mig, jag ska bara komma över den där lilla tröskeln. Nu har jag i alla fall gjort det och anmält mig till donationsregistret, inte en dag förtidigt (http://www.donationsradet.se/startsida/Sidor/default.aspx). Länken menar inte till att säga "gör det du också", för det är ett ytterst personligt val, men om det kan hjälpa någon över "tröskeln" så är jag glad.

Jag hoppas att mitt val kan hjälpa någon i framtiden och jag är glad för alla andra som valt att göra detsamma. Skulle jag själv hamna i en situation där jag eller någon jag älskar kan bli räddad av detta kommer jag vara evigt tacksam.

Bild Donationsrådet

http://tindraskamp.se/